Ett alldeles speciellt tillfälle var när vi den 14 juni tog med pappa ut till Hanö. Inte visste vi då att det var sista gången som han besökte sitt kära barndomshem. Tror ingen kan undgå lyckan i hans ögon. Det lyser och han strålar av glädje.
Idag är det förresten två månader sedan jag sa "hejdå, vi ses en annan dag" till dig på Falkalyckan. 7 dagar senare sågs vi igen, jag var där fast du var borta.
Det grämer mig ibland att jag ägnade den där sista veckan åt att packa, flytta och jobba istället för att hälsa på dig. Jag hade så mycket att göra. När jag väl skulle hälsa på tog jag beslutet att det kunde vänta en dag till och åkte till Östersjöfestivalen istället. När jag sedan skulle komma så var det försent. Tankarna på detta kommer och går. Men jag kunde ju inte veta, ingen kunde det. Det jag vet nu är att nästa sommar ska jag ha det bra och den ska jag ägna åt våra gemensamma intressen. Familj, vänner och Hanö!
Saknaden är stor, men våra minnen gör att du ändå kommer att vara kvar hos oss.
