Tre månader

Idag är det den 20 oktober och det har gått tre månader sedan pappa försvann. Det är svårt att förstå, saknaden är enorm. Det känns som den bara blir större ju mer tiden går. Ju mer tiden går desto längre tid är det sedan jag träffade han sista gången. Ju mer rädd blir jag också för att minnena med honom ska blekna. Med pappas sjukdom så har vi levt som i en bubbla eller med ett stort mörkt täcke över oss. Ibland har vi försökt lyfta bort det där täcket med att försöka finna glädje, skratt och gemenskap mitt i allt. Det har gjort det lite lättare att bära täcket lite till. Nu är allt så annorlunda. Samtidigt som jag tycker det är skönt att slippa det där täcket. Slippa se pappa bli sämre, se han försvinna bort, förmåga efter förmåga ätas upp. Samtidigt som jag känner så, kan jag ändå känna att jag skulle göra vad som helst för att få tillbaka pappa, för att få lite mer tid tillsammans.

Såhär tre månader efter dödsdagen så pågår arbetet fortfarande också med praktiska saker som ska lösas. Bouppteckningen är nästan klar och gravstenen är beställd men under uppbyggnad. Jag besöker graven en gång i veckan och tänder ett ljus. Oftast på helgen. Det känns bra, men märkligt att veta att pappa ligger där några meter ner under mig..

Konstiga saker har också hänt sedan den 20 juli som är svåra att finna en logisk förklaring till.
Jag har hört andetag i öronen och luckan till kryddskåpet har flugit upp. I en steghylla står stereon och på den ligger den senaste skivan där pappa medverkar. Jag brukar spela den rätt ofta och många gånger har det hänt att fodralet flugit ut två meter på golvet. Jag får titt som tätt gå förbi och lägga tillbaka skivan. Detta händer trots att dörrarna till rummet är stängda och inga katter är i närheten. Det märkligaste som hänt är när jag en eftermiddag städade och hade skivan på. Jag har spelat den så många gånger nu att jag kan ordningen utantill. Åtta låtar var spelade när jag tog ett djupt andetag och tänkte okej nu är det pappa som ska sjunga. Då börjar helt plötsligt låten efter spelas istället. Jag reagerade direkt och tyckte det var konstigt, det stämde liksom inte. Kollar på skivfodralet och ser att mycket riktigt så har spelaren hoppat över pappas låt. Varför just hans låt av alla? Det finns inga inställningar eller något på denna enkla stereo som gör det möjligt att automatiskt hoppa över låtar.. då blev jag nervös och ringde mamma. Hur förklarar man sådant här?

Musiken från pappas begravning

Samarkand

Fragancia

Ljus och värme

Daniels joik

Livet går vidare...

En kväll denna veckan satt jag inne på en anhörigsida för oss unga som nyligen mist någon nära i demens. Det var en tjej där som gjort ett inlägg och berättade att hon kort efter sin mammas död började leva så som hon gjort tidigare. Hon sörjde i en vecka och försökte sedan återgå till vardagen vilket enligt henne själv gick bättre än väntat. Ibland sov hon dåligt och ibland hade hon värk, men förutom detta flöt allt i hennes liv på bra. Tillslut tilltog värken och hon bestämde sig för att uppsöka en massör, när hon blev masserad på de onda punkterna så släppte allt och hon bröt ihop. Hon insåg då att hon bara skjutit fram känslorna och att hon trots allt inte hanterat situationen med mammans död så bra som hon trott.

Jag har funderat så mycket på det hon berättade och inser i och med hennes inlägg att jag ångar på precis som att ingenting har hänt. Jobbet tar en stor del av min vardag och jag ägnar mycket tid åt det, samtidigt som jag läser en kurs på högskolan, renoverar huset på Hanö, tränar och försöker hinna med mina vänner. Min pappa gick bort för två månader sedan och jag lever mitt liv som att ingenting har hänt. Jag har ständig värk i ena sidan av ryggen, sover dåligt ibland och har ofta huvudvärk om eftermiddagarna, men inte hindrar det mig från att göra allt ändå. Tanken har slagit mig att en vacker dag så kommer kanske allt också över mig. Då känslorna tar över..det oroar mig. Kanske har jag inte hanterat pappas bortgång så bra som jag trott, eller så har jag det..Jag vet inte. Tiden får utvisa.