Vi åker!

Igår kväll blev det bokat och klart. Vi ska på hotellweekend över alla hjärtans dag och det blir på härliga Elite Plaza Hotel, igen! Det kommer bli såååå bra :)

Åka bort?

Jag och Andreas jobbar hela tiden, ses bara lite om kvällarna innan det är dags för en ny arbetsdag igen. Därför har vi nu planer på att eventuellt resa bort helgen vid alla hjärtans dag. Det är inget som är bestämt, men tankarna finns där. Nu har vi inte varit iväg någonstans sedan Turkiet i somras och det är lääänge sen. Visst har vi åkt till Hanö då och då, men det är inte riktigt samma sak. En hotellweekend hade varit super och passat perfekt. Kanske prova ett nytt hotell i Malmö? Vi får se, men just nu känner åtminstone jag att jag skulle behöva ha något att se fram emot. Att bara få komma bort ifrån den tråkiga vardagen en stund skulle göra mycket. 

Alzheimers begäran

Be mig inte att komma i håg
försök inte få mig att förstå
Låt mig vila och veta att du är med mig
kyss min kind och håll min hand

Jag är förvirrad på ett sätt som du inte förstår
Jag är ledsen, sjuk och vilse
Allt jag vet är att jag behöver dig
att vara med mig till varje pris

Tappa inte tålamodet med mig
Skäll inte, svär inte, gråt inte
Jag kan inte hjälpa hur jag beter mig
Jag kan inte vara annorlunda även om jag försöker

Kom bara i håg att jag behöver dig
att det bästa av mig är försvunnet
Snälla misslyckas inte med att stå bredvid mig
älska mig tills mitt liv är borta

Examensdagen...

...är här imorgon. Jag kan knappt tro att detta är sant! 3,5 år, tusentals rader och hundratals arbeten och tentor är imorgon avklarade. Som jag kämpat mig igenom detta egentligen. Det har inte alltid varit en dans på rosor. Ibland har det gått bra, ibland har det gått dåligt, ibland har jag skrattat och ibland har jag gråtit. Trots en rad svårigheter så har jag aldrig gett upp och imorgon kan jag på riktigt titulera mig grundskolelärare! Hallå, 22 år gammal och lärare för åk F-6!! Det är galet och riktigt sjukt! Jag är stolt över mig själv :)

Lika stolt som jag är över mig själv är jag också över Andreas. Som han vuxit och utvecklats under de här åren. Hade vi inte haft varandra så tror jag aldrig att det hade gått så bra, eller rättare sagt hade inte jag haft han vid min sida så hade jag aldrig klarat detta. Tänk alla de gånger han har suttit uppe med mig långt in på nätterna och förhört mig, alla de timmar han har lagt på att försöka intala mig att jag kan klara det här, för att inte tala om alla de gånger han har tagit på sig saker för att jag skulle kunna plugga istället eller alla arbeten som han fått läsa och bedöma! Jag kommer aldrig kunna ge honom den tiden tillbaka...men jag är så oerhört tacksam för allt! Älskling, du är bäst!

Om tolv timmar sitter jag i min fina klänning på väg mot min examensdag, den dag då jag ska avsluta kapitlet som student och påbörja en ny sida i livet! och kom ihåg att allt börjar med en bra lärare! ;)

Nedräkning pågår

162 dagar återstår, sen får vi vistas i detta underbart härliga land igen :)

Att vara lärare...

...är inte bara en yrkesroll utan en hel livsstil!

Ett nytt projekt

Idag kom vi tillbaka till fastlandet. Helgen har gått fort, för fort. I fredags startade vi ett nytt projekt i huset - måla taket i det så kallade finrummet. Det har nog aldrig blivit gjort och färgen har inte varit alltför smickrande precis, fast i den murriga miljö som varit där så har det liksom smällt in. Därför har vi nu målat det vitt och det blev riktigt bra. Tanken var att vi skulle behålla de tapeter som fanns och inte gör så mycket mer åt rummet, men när vi väl började måla så tyckte vi att vi lika gärna kan tapetsera också. Lika bra att fortsätta när man ändå är igång! När vi kom hem så körde vi genast till Rusta och handlade tapeter och grej så nästa gång är det bara till att köra, efter slipningen av spacklet då förstås. Projektet blev genast större än vad det var tänkt! Men det blir fräschare.

Före

Efter

Tapetrivning, tyckte nog den gamla som kom fram under var snyggare än den de bytte till. 

Lilla Dumle njuter i soffan på Hanö!

Flyr verkligheten...

och lämnar civilisationen imorgon. Kommer tillbaka på måndag!

Gott nytt år?!

Ibland har det hänt sådär vid tolvslaget att jag drabbats av en klump i magen, en liten oro och tanke på vad som komma skall under det kommande året. Lite läskigt har jag alltid tyckt att det varit och speciellt har jag ofta tänkt tanken på om man ska behöva ta farväl av någon. Aldrig någonsin tidigare som vid detta nyår har jag haft så mycket tankar och ångest kring det nya året. Jag har så svårt att hantera det...jag har fram tills nu levt ett väldigt tryggt och lugnt liv. Skolan har varit en viktig del i vardagen och en stor trygghet. Nu detta år ska jag helt plötsligt kasta mig ut i verkligheten, stå på egna ben som färdig lärare?! Den tanken är skrämmande...jag ska snart börja jobba på riktigt, på en ny skola med elever som jag inte har en aning om vilka de är. Deras framtid och deras betyg ligger i mina händer. Det ansvaret jag har är så stort, större än många kan tänka sig. Jag kommer prövas, testas, hatas och förhoppningsvis älskas. Att vara lärare är ett otroligt komplext yrke och en stor utmaning, och det är den där utmaningen som lockar mig. Någonstans ska man börja! 

Det kommer vara en stor förändring för både mig och Andreas. Båda har fått jobb efter examen och ska lämna den trygghet som skolan gett oss under 3,5 år. Det kommer kännas märkligt. Samtidigt som denna stora förändring sker så maler tankarna om vad som ska hända under detta året. Jag är en människa som vill försöka ha kontroll över allt, men jag har inget facit för 2014. Det kommer som med alla andra år bara komma, dagarna kommer gå ändå. Men jag tror att det här året bär fler förändringar med sig, sådana som jag vill försöka hantera men som jag ännu inte vet vad det är...

Jag vill ändå önska alla en god fortsättning! 

Jag måste bli bättre på att ta en dag i taget och sluta tänka så mycket...