Tomt

Här har det varit dött ett tag nu, jag har inte haft lust att skriva. Det är så mycket som har hänt senaste månaden, veckorna och dagarna. Jag har varken vetat ut eller in om hur jag ska ta mig an allt. Pappa har hastigt försämrats och han är inte sig lik, han är mer frånvarande, kan inte gå i trappor och mycket tröttare. Därför har vi nu i familjen tagit beslut om att det är dags för honom att flytta in på boendet permanent. Jag har under hela sjukdomstiden vetat att denna dagen skulle komma någon gång och jag har hela tiden trott att jag skulle hantera det bra. Tvärtom. Jag har haft otroligt svårt för att acceptera tanken och aldrig någonsin har jag tyckt att livet varit så orättvist som nu. Jag brottas med tankar och känslor varje dag som jag inte vet var jag ska göra av, vilket resulterar i att jag gråter varje kväll. Jag är inte i form. Jag har varit stark under hela tiden, men nu är jag inte det. Det är så jävla svårt!

Det dröjer nog till nästa uppdatering!