Minnesstund...

...är vad vi ska ha på jobbet om någon timme och jag får börja ett par timmar tidigare än räknat. Vår chef gick bort i lördags morse, väntat men ändå så hemskt. Kändes konstigt att åka till jobbet och se flaggan på halv stång och det tända ljuset som stod på bordet. Hon var en fantastisk människa, glad och omtänksam. Mänsklig och klok! Hon var bara i 40-års åldern och lämnade båda barnen 18 och 12 år gamla. Världen är inte rättvis. Jag har henne att tacka för mycket! Det var hon som kontaktade mig för tre år sedan angående sommarjobb inom äldreomsorgen på ett demensboende. Hon visade mig båda de tänka platserna och jag valde Ängsgården. Trots att jag inte hade erfarenhet och kände en rädsla för äldre människor och framförallt dementa så trodde hon på mig och jag fick jobbet. Nu har jag jobbat där i tre år, tack vare henne. Och aldrig kunde jag veta att den erfarenhet som jobbet skulle ge mig skulle hjälpa mig att bearbeta den process från dagen då pappa fick sin demenssjukdom. Det är tack vare henne som jag hamnade i vården. Hon öppnade en dörr för mig och jag hittade ett yrke som är nästintill lika bra som det jag utbildar mig till.
Hon var inte bara min chef utan även mamma till min systers kompis. Hela kommunen sörjer denna fantastiska människan.  Världen är orättvis!