I tisdags blev jag intervjuad av Sveriges radio Blekinge angående vilket stöd jag och min syster fått när pappa fick sin diagnos och under resans gång. Det är första gången som jag officiellt pratat om pappas sjukdom. Annars har jag pratat med många andra runt omkring, familj, vänner mm. Tanken har funnits där länge, men det rätta tillfället har inte dykt upp. Nu kände jag att det var dags och såhär i efterhand känns det bra. Jag är glad att jag har gjort detta och kan nog framöver också tänka mig att ställa upp i olika sammanhang om tillfälle skulle erbjudas. Vi som är unga anhöriga till demenssjuka föräldrar måste dela med oss av våra erfarenheter för att kunskapen i samhället ska öka. För det är så det känns som att kunskapen kring denna sjukdom är liten och stödet därefter...både för såväl anhöriga som för drabbade. Bloggen är något jag haft som ett minnesstöd för mig själv, men det finns ingen anledning till att hålla den hemlig. Jag välkomnar alla nya läsare!
Här är Mitt klipp, lyssna gärna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig här! :)