Det sägs att när en person dör så dör alltid två till, att det alltid är tre som går bort. Jag har varit med om detta på boendet jag arbetat på, först har en person lämnat och kort därefter en till och sedan en till. Detta har hänt nu efter pappas död också. Först gick han bort, två månader senare dog en vän till familjen och nu igår har ytterligare en vän lämnat oss. Detta är fruktansvärt tråkigt, ledsamt och svårt. Att bearbeta sorgen efter pappas död tar på krafterna, det är en stor känslomässig berg- och dalbana. Än mer får mina känslor och mitt mående sättas på prov när familjens vän lämnade för ett tag sedan. Likaså när det var dags att gå på begravningen. Nu är jag där igen. Det är så mycket som har hänt på så kort tid. Ytterligare en person har lämnat och fattas oss. Det blir ännu en svår begravning att bearbeta och självklart inte utan tankar på de jobbiga känslor som fanns under pappas begravning. Jag undrar verkligen hur mycket man orkar...
När sådant här händer är det inte utan att man funderar på vad som verkligen är viktigt här i livet. Familjens vän skulle komma hem till mig och Andreas och titta på vår lägenhet med mera. Vi gick och väntade på det rätta tillfället? Varför? Nu är det försent, han hann aldrig komma hit. Man ska aldrig, aldrig vänta!
Tack för alla fina, varma, roliga och härliga minnen.
Arvid, vila i frid!
Du kommer vara saknad på Hanö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig här! :)