Vila i frid

Älskade pappa, så har din dag och ditt liv kommit till det där slutet. Slutet som vi sedan den 14 juli 2011 har vetat skulle komma i samband med att du fick din diagnos, pannlobsdemens. Allt som vi tidigare har tyckt varit konstigt fick vi ett namn på. Vi visste att du skulle försvinna från oss, först den du var och sedan den du blev. Vi visste bara inte när. Det var jobbigt i början, att lära sig förstå din sjukdom och lära känna ditt nya jag. Det var svårt att acceptera, men tiden har sin gång. Vi accepterade situationen, vi lärde oss leva med dig och din sjukdom. Många stunder var jobbiga, vissa ett rent helvete, andra lättsamma och de flesta var faktiskt bra. Vi har skrattat med dig, och varit mycket tillsammans. Vi har umgåtts med människor som stått oss nära, vi har gjort sådant som du älskat. Kört rundor på Lister, tittat på Hanö, gått hemma på tomten, kramats, sjungt och spelat. Tiden har gått och vi har alltid gjort allt som vi kunnat och mäktat med för att du skulle få det så bra som möjligt och för att du in i det sista så långt det var möjligt skulle få bo hemma tillsammans med din familj och katter i ditt hem. Pappa, jag måste säga att i allt detta svåra så har du gjort det lätt för oss. Du har alltid varit snäll och vänlig, mött oss med ett leende och en varm kram. Det har alltid känts bra att vara med dig och hälsa på dig. Slutet kom och du somnade in lugnt och stilla, precis så som vi önskat. Jag vet att du har det bra och att du finns med oss, i våra minnen och våra hjärtan. Du lever vidare med oss. Så kom slutet, det var precis som det skulle så vara. Av en slump var hela familjen samlad, och din bror med fru var hemma hos er för att hälsa på. Alla nära besökte dig inom loppet av ett par veckor. Idag den 20 juli lämnade du oss, på din egen pappas födelsedag. Livet är bra märkligt. Jag vet att du är med oss. Jag hörde dina andetag innan idag. Nu kommer vi att ta en dag i taget och jag är innerligt tacksam för att du fick sluta som du gjorde. Du hann till och med besöka din älskade ö Hanö. Vi har gjort vad vi har kunnat för dig, precis så som du har gjort tidigare för oss. Pappa, du hade varit stolt över mig. Jag ringde alla telefonsamtal till dina närmaste vänner och berättade om din bortgång. Jag kontaktade begravningsbyrån. Var kom styrkan ifrån? Jag inser nu att jag inte bara är lik dig till utseendet utan även i sättet, i svåra stunder har det alltid varit du som ordnat och hållt modet uppe. Idag var det jag.

Pappa, jag älskar dig! Du ska veta att du var en mycket omtyckt och varm människa. Du är saknad av många.