Har ju sedan jag var liten förundrats över min farfars möte med kungen. Farfar fick äran att möta upp kungaparet på Hanö, sin älskade ö, vandra med dem sida vid sida och som specialinbjuden äta middag tillsammans med honom. Jag vet att det var en av de största höjdpunkterna i hans liv. Min pappa och mamma var också med detta tillfälle, och pappa har alltid varit så stolt över detta. Året var 1988. För visst är det något speciellt med att få träffa sådana här människor, som representerar vårt land i så många olika sammanhang. Sedan liten har jag drömt om att få träffa kungen och uppleva samma känsla som min farfar en gång kände och ställa den där frågan som jag alltid undrat över.
Kommer kungen, trots alla besök han gjort och alla människor han träffat, ihåg när han var ute på Hanö den dagen och träffade min farfar?
Den frågan fick jag inte möjlighet att ställa idag, inte för att jag hade väntat mig det heller. Men där inne i stan stod vi, mamma, pappa, jag och Andreas och väntade nyfiket på kungen och drottningen. Fint folk kommer ju alltid sent, och joda en halvtimme senare än beräknat så anlände de i sina bilar, hela sällskapet. Men jag fick iallafall stå där med några ynka centimetrar ifrån dessa kungligheter och jag tyckte det var riktigt tjusigt!
Vilken ära!
SvaraRadera