Just nu...

...sitter Andreas i en bil på väg till Boden med sin pappa och sina bröder. De ska på begravning. Andreas ska vara borta i en vecka. Mina tankar om det är delade. Skönt att få vara lite för sig själv, men hemskt att sova ensam. Har ju visserligen katten, och hon om någon kommer jubla åt att ha halva sängen för sig själv för en gång skull. Hon som jämt envisas med att ligga mellan oss. En vecka kanske inte låter så mycket, men för mig låter det som ett bra tag. Andreas har fått klara sig utan mig ganska många nätter sen vi flyttade ihop, flera veckor faktiskt om man lägger ihop allt. Jag däremot har sovit en natt utan honom, så för mig blir det här en ny erfarenhet. Men det kommer säkert gå bra, jag tröstar mig med att jag får vara lite för mig själv, att jag ska jobba två dagar, att jag ska träna några kvällar, att jag ska vara i skolan osv. Innan jag vet ordet av så är det väl helg och han kommer hem. Självklart kommer jag sakna honom <3